Oh happy day!
Idag fick man ett trevligt telefonsamtal som helt ärligt ändrar hela mitt liv, på ett positivt sätt. 
Jag älskar mig, min underbara dragi!
2012- det perfekta året.
Förlovning, giftemål och om ekonomin tillåter, husköp.
Ja, jag ska bli en svensson.
Förra året startade med en hel del kaos och när man väl började se ett ljus så var det en efter en som kom och blåste ut det.
MEN!
Inte den här gången.
För första gången i hela mitt långa liv, kan jag säga att nu vet jag vad kärlek är. Mina ex kan ta sig i arslet, detta är inget att jämnföra ens på långa vägar!
7 månader har det gått, snart 8. Inte ett enda bråk, tjaffs eller sura miner, bara lycka, skratt och mys! Det är så det ska vara. Är det nåt som stör en, ta upp det, disskutera, kompromissa och problemet är löst.
Jag lever ett fantasktiskt liv, och kan blicka tillbaka bara 1 år och fundera vad fan jag höll på med. Var jag helt sjuk i skallen??
Idag, jag är en annan människa. Jag är glad 24/7. All day, all night :)
Mitt nyårslöfte är (ganska löjligt med nyårslöfte, men whatever!) att varje dag, varje timma, minut och sekund kämpa allt vad jag har, ge allt vad jag har för att få behålla Boki i mitt liv.
Jag skiter i pengar, sålänge vi har mat på bordet och tak över huvudet och varann så klarar vi allt. Finns inget som hindrar oss.
Så från min lilla familj, till alla er läsare- ha en riktigt god fortsättning!
Förnyelse.
Tyckte det var dags att göra nåt nytt.
Tadaa! Röda håret är borta!
Bilden är dock skitkass då inte slingorna syns så bra.
Men nöjd som tusan är jag.
Tack Emilia för hjälpen!
Då var det gjort.
Nu är det det värsta kvar, väntan på beslutet.
Hoff hoff, 7-9 månader ska man sitta och vara nerrvös och orolig.
Lite trist att han inte får vara i Sverige efter mars tills beslutet är taget. Kan bli många ensammar dagar eftersom jag mest troligt inte kan åka, jag har ju jobbet och tänka på...
Men...
KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT
Imorgon...
...ska han på möte hos ambassaden.
Nervös, ja!
Åh.
Varför kan man aldrig lära sig att säga nej?
Gossen Larsson
Idag var jag och sniffa på liten bäbis.
Carinas guldgosse är 2 veckor gammal och så himla söt!
Än så länge har dom inte kommit på ett namn, så han kallas Gossen Larsson.
Jag blev ju måttligt babysjuk av att se honom.
SNÖ!
Och! För er som inte visste det, jag är fruktansvärt nerkärad i min Boki!
Kärlek! Kärlek! KÄRLEK!
Underbaraste älskling...
Bilder
...
Tar smärtan någonsin slut?
Minskar saknaden någonsin?
Blir det lättare imorgon?
JAG ORKAR INTE SAKNA LÄNGRE!
Kom hem...
Uj uj uj...
Sömnen fungerar inte än heller.
Kan vara skittrött och näst intill död när jag lägger mig i sängen. Men direkt jag lägger mig ner, så börjar tankarna snurra i skallen och jag ligger vaken hela natten.
Detta gör att jobbet blir lidande.
Jag är virrig, tappar bort mina nycklar stup i kvarten. Jag glömmer bort dom små detaljerna. Jag slarvar. Jag är lättirriterad och blir förbannad på mig själv.
Lägenheten ser ut som fan själv, men jag har ingen lust att göra nåt.
Idag, efter jobbet, körde jag ett ryck men nu försvann all energi.
Jag vill bara kunna sova gott en natt och känna mig utvilad.
Men det kommer jag inte göra tills min älskling är hemma.
Utmattad.
Det blev lite för mycket idag. Jag känner att all ork är borta. Jag vill inte, jag orkar inte.
Det finns bara en sak jag vill, men det kommer jag inte att få. Inte än.
"Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge". BULLSHIT!
Flytten är överstökad idag. Nåt positivt iallafall.
Nu är det bara en massa grejer att packa upp. Hur fan ska jag få plats med allt i en etta?
Nåja, jag är stolt över våran insats, byabrudar klarar allt!
Jag ville och önskade att första natten i nya lägenheten, nya hemmet, skulle bli tillsammans med Boki.
Vem fan har rätten egentligen, till att styra över när och hur länge min största kärlek ska få vara här!?
Och ta beslutet om han får flytta hit!? Tänk om han blir nekad? Vad fan gör jag då? Jag klarar mig inte utan honom. 4 dagar har han varit borta, men det känns som en jävla evighet! Jag vill inte vara ifrån honom, jag vill inte lägga mig och sova i våran säng, i vårat hem, utan honom.
Jag vet att jag måste vara stark, försöka se det positivt och så vidare... Men jag orkar inte. Jag vill inte orka! Varför ska jag spela glad och lycklig, när jag bara vill lägga mig i ett dike och dö när han inte är här?
Tänk dig in i våran sits. Aldrig någonsin har jag vi känt såhär för någon.
...och så får vi inte ses när vi vill. Sova tillsammans när vi vill. Kramas. Pussas.
Jag vill ha han hit NU!
Om jultomten finns, så önskar jag mig för första gången på väldigt länge, en enda sak.
Att Boki kommer hit, helst igår.
Tack.
...
Jag saknar dig så otroligt mycket, jag vill ha dig här nu. Jag vill kunna somna på ditt bröst när du leker med mitt hår. Jag vill kunna krama om dig, pussa dig, prata med dig.
Om jag bara skulle få 5 minuter nu skulle det göra så fruktansvärt mycket.
Jag mår SKIT utan dig!
Du och jag, älskling.
Du och jag!
Snyft.
Skämt och sido.
Boki åkte hem idag.
Fy så in i helvete vad jobbigt det var att se honom åka. Och jag kämpade så hårt att inte visa hur jobbigt det var för mig, så när jag inte längre kunde se honom brast allt ut.
Tack Cilla, för att du kom så lägligt och kramade om mig!
3 månader gick alldeles för fort, det känns inte ens som 1 månad. Vart försvann tiden?!
Det är bara att hoppas att tiden går lika fort nu när jag sitter ivrigt och väntar på att få ett datum då han kan komma tillbaka hit och få flytta hit.
Hoppas, hoppas, hoppas allt går fort och smidigt!!
Han for idag, men det känns som att det är en evighet.
Jag trodde det skulle bli lättare den här gången, för nu vet jag ju vad han vill, det visste jag inte sist.
Men neeej, det är lika jobbigt om inte jobbigare.
Jag saknar min dragi moj.
Tvättstuga.
Jag tvättar kläder.
Och inte så lite heller.
fullkomligt normal
Boki...
Knas i kvadrat
The real thing
Fina, underbara, älskade du.
