.

Alltså.
Detta inlägg är bara funderingar. Ni/du ska väl inte ta allting allt för seriöst.

Du har ett liv som du är medveten om att du har.
Du vet inte när du dör.
Du kanske tar ditt liv förgivet?

Du ska åka och handla, väljer att ta bilen.
Du krockar och dör.
Du ska in till stan, väljer cykeln.
Du blir överkörd vilken slutar i att du lever resten av ditt liv som en grönsak.
Du ska röra på dig lite, väljer att promenera.
Du blir överfallen av en narkoman som skär sönder ditt ansikte.
Dessa tankar gör att du blir eremit och stannar hemma?

Som sagt, du har bara ett liv som är medveten om.
Är det värt att älta det som hände igår och oroa dig över vad som händer imorgon?
Är det värt att oroa sig om lönen räcker månaden ut? Räcker den så bra, räcker den inte så löser det sig.
Allt har en konstig vändning i att alltid lösa sig.

Jag är en människa som funderar mycket över vad som ska hända, när det ska hända och hur man ska förbereda sig.
Jag spenderar min dag till att planera mina andra dagar.
Först nu har jag kommit fram till att jag har ett kontrollbehov av att kontrollera mina dagar.
Dessa dagar jag planerat in i punkt och pricka kanske inte kommer.
Alltså har jag spenderat mina dagar som jag levt, till att planera ett liv som jag kanske aldrig får.

JAG lever bara en gång.
Jag ska börja leva mitt liv i nuet, inte i morgondagen eller i nästa vecka.
Jag ska göra saker som jag vill göra nu, inte ta det om 10 år.