.

...känna att jag kan vara den jag är, vara stolt över den jag är.

Jag vill kunna gå i trasiga jeans, döskalle tröja, lyssna på rockabilly, dricka folkisar i en bilfest och skråla till Eddie Meduza.
Jag vill kunna gå osminkad, se ut som fan själv, älska mig för den jag är, vara stolt över den jag är.
Jag vill skryta över min uppväxt, min dialekt, min hembygd.
Jag vill våga vara den jag är, oavsett vars jag är, i vilket sällskap jag är i.

Varför ska detta vara så jävla svårt?