.

Livet är förbannat orättvist.
Just när man tror att allting kommer att ordna sig så finns det en jävel som biter en i arslet och tar en tillbaka till verkligenheten.
Varför ska jag sitta här med dåligt samvete? Jag gjorde det som, för en gångs skull, kändes bäst för mig. Och nu känns det som att det kastas i ansiktet på mig gång på gång.
Jag vet att jag är okänslig och kall, bryr mig bara om mig själv osv, men i själva verket är det bara det jag låter andra se.
Ingen vet hur jag mår och ingen kommer någonsin att få veta. Jag är inte beredd att låta andra sitta och lyssa och tycka synd om mig när jag maler på om mina problem.
Mina problem är mina, that's it!

Men att sitta och lyssna på andras problem är för mig, en flykt från min värld. Se att andra också kan ha ett rent helvete till liv.
Men nu känns det bara så oerhört tungt att höra, för jag vet vem som skapat dina problem. Jag vill gärna hjälpa och stötta, men jag vet inte om det kan missuppfattas. Du säger motsatsen, men jag tvekar.
Så skäll ut mig, slå mig, gör vad fan du vill. Jag är ett missfoster, men jag försöker iallafall.

Jag vill vara en bättre människa, jag vill förändra allt som har med mig att göra.
Men är det verkligen så det är tänkt? Ska jag bli någon annan för att göra alla andra lyckliga?
Fan, ta mig som jag är, eller skit i det.

Åh. Idag är en jobbig dag igen. Mycket som vill komma ut, men som vanligt ingen att prata med.

Ber hemsk mkt om ursäkt till alla läsare, jag är nere i ett helvete just nu och enda sättet att uttrycka mig är att skriva ner lite skit här och rensa skallen.
Förlåt.

Och så cheers, för nu super jag ner mig på Jell-O shots.