.

Jag kan inte förstå hur svårt saker ska vara. Kan inte allt bara vara enkelt för en gångs skull?

Jag vill ha en vän som jag kan prata om allt med. Hur mycket jag saknar honom, hur jag längtar efter att han kommer tillbaka... Hur svårt mitt liv känns just nu och hur jag ska göra med alla mina problem.
Men den enda jag kan prata med, är bloggen. Och hur patetiskt och ynkligt är inte det?

Min vänskapskrets har på senaste tiden ökat, men ingen är i min ålder. Ingen är någon som jag kan anförtro allt åt. Ingen är någon som jag kan tänka mig att ha så nära inpå att jag kan berätta alla mina mörkaste hemligheter åt.

Det finns en person jag vill ha så nära, en som jag kan kalla bästa vän. Men det kommer aldrig att gå. Det är bara att inse att jag aldrig kommer att kunna ha en nära vänskap med någon. Jag är alldeles för kräsen, instängd och osocial när det gäller att prata känslor.
Varför vet jag inte, då jag har kunnat ha sådana relationer tidigare.

Jag är väl för rädd att bli sårad, sviken och förd bakom ljuset åter igen.

Jag kan helt enkelt inte lita på människor. Människor är falska och sluga. Gör allt för att få sig själv att må bättre.