Fuck...

Precis nu slog det mig hur ensamt mitt liv är.
Så få vänner att umgås med, så få att prata med.

Vad är det som har hänt egentligen?
Förr hade man alltid någon att umgås med och prata med.
Nu sitter man ensam, som en 80-årig änka.

Jag är 22 år. Och helt ensam.
Fan vad patetiskt.

Är det mig det är fel på?

Att läsa en bok är inte lockande, att sitta vid datorn känns...fel. Och tv:n står bara och samlar damm då det inte längre finns nå vettigt att se.

Jag vill hitta på nåt.
Jag vill känna att jag verkligen är 22 år.
Jag vill ha ett stort umgängesliv.

Jag vill ut och grilla, eller bara sitta och chilla.
Fiska. Prata. Umgås. Whatever.  

Jag är deprimerad och uttråkad. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0