.

Livet är inte lätt alla gånger, det känns som att man vet varken ut eller in.
Man ställer sig frågor som man egentligen inte ens själv kan svara på.
Varför gjorde jag så? Varför gjorde jag si?

Det är ingen idé att tänka så, du blir bara knäpp.
Fast ändå kan man inte låta bli.
Om jag hade gjort så, så kanske du hade reagerat så...eller så.

Vad är poängen att sitta uppe en hel natt och analysera något som redan är gjort och inte går att få ogjort?
Kan man inte sitta uppe och istället fundera på hur man kan rätta till problemet?

Som sagt, livet är inte lätt alla gånger. Man har lust och ge upp och bara avsluta skiten.
Men jag är en envis jävel, jag ger inte upp i första taget.

Men något som jag också är, en jävel på att trassla till det för mig.
Kan du inte uppfinna balsam åt mitt liv?