...

Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag hade en chans.
Jag trodde jag var en bra kandidat.
Jag säger åt alla, inkluderat mig själv, att det är pga bristen av erfarenheten och antal sökande.
Jag måste, för att inte bli ledsen och besviken.

Det hade verkligen varit för bra för att vara sant om jag fått anställningen.
Men att jag inte ens fick komma på en intervju.
Det känndes, kan jag ju meddela.
Ingen jävel tackar dig för att du ställer upp i vått och torrt.
Inte en jävel.

Det går fler tåg.
Det kommer fler jobb.
Men om mina framtidsplaner ska gå så som jag vill, så måste jag börja få en fast inkomst varje månad.
Och jag måste börja få den nu.

Jag orkar och vill inte längre vara orolig om lönen.
Jag orkar inte längre ha ont i magen när en ny månad startar.
Får jag jobb denna månad?
Får jag en bra inkomst denna månad?

Jag måste klara mig själv.
Jag måste stå på mina egna ben.
Men för att vara ärlig, snart bär inte mina ben mig.

Jag älskar vårdyrket.
Jag vill absolut inte byta yrke.
Men jag hatar att vara kommunens slav som springvikarie!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0