Förtvivlan.
Har ni någonsin känt att orden inte räcker till?
Att allt ni kan tänkas komma på och göra inte är tillräckliga.
Senaste tiden har jag känt att det är ett stort gräl inom mig.
Jag vill en sak, medan jaget vill ett annat.
Jag följer mitt hjärta med sunt förnuft, men ibland känns det som att förnuftet tar över och trampar på hjärtat.
Eller tvärtom.
En dag är helt säker på min sak, andra dagen tvekar jag.
Vad vill jag egentligen?
Jag är en såndan person som alltid varit säker på min sak.
Vetat vad jag vill och inte vill.
Idag känns det som att jag inte vet något alls.
Dom flesta av mina 'personliga' principer följer jag inte nå mer.
Varför förstår jag inte, eftersom jag inte riktigt kan säga att jag är nöjd och belåten med att bryta dom.
Är jag på jakt efter spänning?
Ett nytt liv?
Ett nytt synsätt?
Varför gör jag som jag gör?
Varför förändras jag?
Jag tror att jag börjar bli vuxen...