.

Inatt var inte en rolig natt, ska jag säga er.
Hostat som en galning, trodde lungorna skulle hostas ut och i andningen har jag låtit som Darth Vader.
Det hela slutade med att jag somnade kring 6-7 på morgonen och vaknade efter 13.

Och imorgon natt blir inte heller så rolig, det vet jag redan nu.
Blir att sova ensam igen då älsklingen måste åka iväg ingen och än så länge vet vi inte när han får återvända hem.
Jag hatar detta ovetande och väntande. Men jag får glädja mig åt att när han kommer tillbaka stannar han här för gott (förhoppningsvis).
Jag vill gärna hoppas och tänka positivt, men det där förbannade "tänk om" vill som inte lämna skallen.



Luuuuuuke, I am you're father!