.

Senaste tiden har jag bloggat rätt mycket om mig och Boki och "skrytit" över hur bra allt är och om sanningen ska fram så är det faktiskt så som jag skriver.
Många tror säkert att jag överdriver och ljuger om det, men så är inte fallet.
När man hittat den rätta, så faller allt på plats automatiskt utan en massa tjaffs.

Flera gånger jag har funderat på varför jag blir inte irriterad när han tar fram grejer och sen inte plockar undan det osv. Du vet, sånt som har gjort mig irriterad i förra förhållanden. Att jag inte blir irriterad är ju väldigt bra, men det får mig att fundera vad som är skillnad nu från då.
Är det att när man vet att allt annat är bra, så struntar man i småsaker?
Man lägger energin på nåt annat? Man vill helt enkelt inte bråka?

Jag vill absolut inte bli arg på Boki och bråka med honom, jag vill inte att han ska se den sidan av mig. Jag har ju som ett ganska häftigt temperament (finnehumör), men med honom är det som att den temperamenten är helt bortblåst, som att den aldrig existerat.

Många andra "principer" jag haft tidigare är också bortblåsta. Jag skulle te.x aldrig gifta mig, aldrig ha barn och inte heller förlova mig. Bröllop och giftemål har i mina ögon tidigare varit onödigt och det kändes som att det bara orsakar en massa problem i framtiden. Barn ville jag inte ha av den anledningen att det ofta tar slut mellan föräldrar och jag vill inte att mina barn ska vara skilsmässobarn. Förlovning, nej, det ville jag inte heller eftersom jag inte ville bli "ringmärkt" igen.
Men idag. Jag planerar ett bröllop, Boki fixar förlovningsringarna nu när han är i Montis och barn har vi planerat att vi ska ha i framtiden. Tillochmed ett namn har vi kommit på om vi får en dotter.
Hur kan en människa ändra mig såhär? Hur kan en enskild individ få mig att ändra mina principer på ett enstaka månader? Missförstå mig inte, detta är allt nåt som jag idag vill, jag blir inte tvingad till detta. Jag bara funderar hur det kommer sig att just han är så speciell.

Tidigare relationer jag haft har enligt mig varit nåt som man måste kämpa dagligen i för att inte tjaffsa och bråka. Jag har sett fel i personen och vissa gånger stört mig på att ha den nära mig. Det har som alltid funnits "det där" som man inte tyckt om och som man vet att man inte kan förändra.
Boki däremot, har inget sånt. Det finns inget jag stör mig på, inget jag vill förändra och kämpa behövs inte heller. Det enda jag vill varje dag, är att lyckas få honom att förstå hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag älskar honom och behöver honom i mitt liv. Men aldrig kommer han förstå det, aldrig kommer jag finna dom rätta orden att säga eller dom rätta sakerna att göra för att få honom förstå.

En annan sak som också förändrats är det här med festande och utgång.
Tidigare har jag inte riktigt gillat att ha min respektive med mig när jag går på fest eller ska ut och dansa. Men i dagsläget är det inte lika kul utan mitt hjärta, det är inte samma sak längre. Är inte han med så känns det så ensamt, även om det kan vara fullproppat med folk jag känner. Självklart är det skönt ibland att vara ifrån varann, man måste få chansen att sakna varandra ibland, men jag tror att vårat förhållande är annorlunda på det viset att vi redan har fått sakna varandra så mycket i dom här 8 månader vi haft tillsammans. Hälften av tiden har vi varit ifrån varandra (inte i ett och samma svep, men sammanlagt). 4 månader är mycket att vara utan varandra i ett nytt förhållande. Men samtidigt tror jag att det är ju det som gjort oss så starka. Vi vet att vi inte sviker varandra för minsta lilla. Vi vet att vi väntar på varandra och litar på varandra när vi är ifrån varann. Det är en jäkligt skön känsla som jag inte har varit med om förut. Slippa oroa sig över att ens partner är otrogen eller nåt liknande. Att kunna lita på någon till 100% är en fantastisk känsla.

Nåt annat som också förändrat mig är att jag nu känner att det kan vara kul att klä upp sig och göra sin fin för sin partner och jag tror det beror på att man verkligen ser uppskattningen i det. Istället för att höra "varför har du gjort sådär, varför har du det där på dig" osv. får man höra "vad fin du är, det klär dig" osv. Bara komplimanger. Det lilla gör att det blir mera kul att göra sig fin. Jag är ju såndär, jag gör mig inte fin för min skull, jag gör det för sällskapets skull. Går jag på fest så vill jag ju självklart inte gå i huvtröja och mjukisbyxor eftersom jag vet att mitt sällskap inte riktigt uppskattar det även om dom vet att jag är som jag är.

Jag kan helt enkelt konstatera att Boki är en väldigt speciell person som gör mig till en bättre människa.
Han är mitt allt, den jag lever för och den jag älskar. Utan honom, är jag ingenting.



Inte nog med att hans personlighet är perfekt, han är jävulskt fin utanpå också.
Riktigt ögongodis ;)