Hatar dessa rubriker.
Nu sitter man här igen och känner att alla andras liv fortsätter framåt medan man själv står och trampar på ett och samma ställe hela tiden.
Jag kan inte direkt påstå att jag är redo för att skaffa barn, hus och volvo.
Men alla andra gör det, så det känns bara som att jag är mindre värd, eller nåt liknande.
Visst, jag har mitt jobb och min familj.
Men man är ju aldrig nöjd med sitt eget liv, när det känns som att alla andra har det så mycket bättre.
Och gårdagen kan inte släppa taget om mitt huvud.
Kan inte direkt säga att jag ångrar det som hände, vi fick båda säga sitt, äntligen.
Men det hade väl kunnat skötas lite snyggare. Lätt att vara efterklok.
Jag ångar verkligen hur jag behandlade dig och du vill höra mig säga det.
Verkar som att du inte känner mig ändå, du borde ju faktiskt veta.
Det handlar inte om stolthet eller något sånt, jag vill bara inte att människor ska se mig sårbar.
Den starkase överlever.
Denna dag har väl inte direkt varit så ansträngade, varit till storheden en sväng med gravida Carina och nu sitter jag och väntar på kaffesällskap.
Känner mig inte för att vara ensam just nu.
Åh, jag vill bara att dagarna ska flyga förbi. Jag orkar inte vänta mer.
Begär.
Jag är så grymt sugen på att köpa denna klänning.
Dock är ju priset otroligt häftigt.
Kanske nästa löning?
27 dagar kvar!
27 långa dagar kvar tills min Montisgrabb kommer tillbaka.
Snälla, bli 30:e augusti NU!
Gah.
Just när man tror att allting kommer att ordna sig så finns det en jävel som biter en i arslet och tar en tillbaka till verkligenheten.
Varför ska jag sitta här med dåligt samvete? Jag gjorde det som, för en gångs skull, kändes bäst för mig. Och nu känns det som att det kastas i ansiktet på mig gång på gång.
Jag vet att jag är okänslig och kall, bryr mig bara om mig själv osv, men i själva verket är det bara det jag låter andra se.
Ingen vet hur jag mår och ingen kommer någonsin att få veta. Jag är inte beredd att låta andra sitta och lyssa och tycka synd om mig när jag maler på om mina problem.
Mina problem är mina, that's it!
Men att sitta och lyssna på andras problem är för mig, en flykt från min värld. Se att andra också kan ha ett rent helvete till liv.
Men nu känns det bara så oerhört tungt att höra, för jag vet vem som skapat dina problem. Jag vill gärna hjälpa och stötta, men jag vet inte om det kan missuppfattas. Du säger motsatsen, men jag tvekar.
Så skäll ut mig, slå mig, gör vad fan du vill. Jag är ett missfoster, men jag försöker iallafall.
Jag vill vara en bättre människa, jag vill förändra allt som har med mig att göra.
Men är det verkligen så det är tänkt? Ska jag bli någon annan för att göra alla andra lyckliga?
Fan, ta mig som jag är, eller skit i det.
Åh. Idag är en jobbig dag igen. Mycket som vill komma ut, men som vanligt ingen att prata med.
Ber hemsk mkt om ursäkt till alla läsare, jag är nere i ett helvete just nu och enda sättet att uttrycka mig är att skriva ner lite skit här och rensa skallen.
Förlåt.
Och så cheers, för nu super jag ner mig på Jell-O shots.
Underbara nyheter!
Men extrem jävla lycka!
Han är snart tillbaka!
:)
...
Jag vill ha en vän som jag kan prata om allt med. Hur mycket jag saknar honom, hur jag längtar efter att han kommer tillbaka... Hur svårt mitt liv känns just nu och hur jag ska göra med alla mina problem.
Men den enda jag kan prata med, är bloggen. Och hur patetiskt och ynkligt är inte det?
Min vänskapskrets har på senaste tiden ökat, men ingen är i min ålder. Ingen är någon som jag kan anförtro allt åt. Ingen är någon som jag kan tänka mig att ha så nära inpå att jag kan berätta alla mina mörkaste hemligheter åt.
Det finns en person jag vill ha så nära, en som jag kan kalla bästa vän. Men det kommer aldrig att gå. Det är bara att inse att jag aldrig kommer att kunna ha en nära vänskap med någon. Jag är alldeles för kräsen, instängd och osocial när det gäller att prata känslor.
Varför vet jag inte, då jag har kunnat ha sådana relationer tidigare.
Jag är väl för rädd att bli sårad, sviken och förd bakom ljuset åter igen.
Jag kan helt enkelt inte lita på människor. Människor är falska och sluga. Gör allt för att få sig själv att må bättre.
Fuck...
Precis nu slog det mig hur ensamt mitt liv är.
Så få vänner att umgås med, så få att prata med.
Vad är det som har hänt egentligen?
Förr hade man alltid någon att umgås med och prata med.
Nu sitter man ensam, som en 80-årig änka.
Jag är 22 år. Och helt ensam.
Fan vad patetiskt.
Är det mig det är fel på?
Att läsa en bok är inte lockande, att sitta vid datorn känns...fel. Och tv:n står bara och samlar damm då det inte längre finns nå vettigt att se.
Jag vill hitta på nåt.
Jag vill känna att jag verkligen är 22 år.
Jag vill ha ett stort umgängesliv.
Jag vill ut och grilla, eller bara sitta och chilla.
Fiska. Prata. Umgås. Whatever.
Jag är deprimerad och uttråkad.
Otroligt trasig trasdocka.
Min kropp är slut som artist.
Alltid nånstans man har ont, alltid nåt som är fel.
Jag är en trasdocka.
En väldigt trasig sådan.
Det är inget annat att göra än att kontakta vårdcentralen.
IGEN!
Dragi moja
Äntligen!
Fan vilket damp jag har hållt på få med den.
Nu är det bara och vänta tills balkongdörren också fixas.
Natten då?
Satt uppe rätt länge vid datorn, svårt att sova...
Sängen är alldeles för stor och tom, men det är väl bara att vänja sig.
Och du då?
Dig kan jag inte sluta tänka på..!
Men för att få tankarna på annat håll, varsågod!
Bilen drar iallafall till sig blickar.
Men om jag skulle anställa detta bolag, vettefan...
Jag bjuder väl på en bild...
Kurvo jedna!
Dragi moja
I´m gonna miss you so mutch!
ZZZzzz...
Jag har ingen kontroll.
Jag är trött.
Tänk om man kunde få somna och bara sova, inget annat.
Bara sova...
bild från google
Balsam åt ett liv.
Man ställer sig frågor som man egentligen inte ens själv kan svara på.
Varför gjorde jag så? Varför gjorde jag si?
Det är ingen idé att tänka så, du blir bara knäpp.
Fast ändå kan man inte låta bli.
Om jag hade gjort så, så kanske du hade reagerat så...eller så.
Vad är poängen att sitta uppe en hel natt och analysera något som redan är gjort och inte går att få ogjort?
Kan man inte sitta uppe och istället fundera på hur man kan rätta till problemet?
Som sagt, livet är inte lätt alla gånger. Man har lust och ge upp och bara avsluta skiten.
Men jag är en envis jävel, jag ger inte upp i första taget.
Men något som jag också är, en jävel på att trassla till det för mig.
Kan du inte uppfinna balsam åt mitt liv?
Vila i fred.
Vila i fred
KIM
Du var mig då en söt och rolig liten undulat.
I work all day, I work all night.
Jag har inte tid för lugn och ro.
Jag jobbar på som en tok, tar allt jag får och hoppas på en sjuhelvetes lön.
På måndag börjar mitt nattschema, I can't wait!
Hoppas att jag kan ta åt mig lite extra pass när jag ledig så man får lite fyllnads.
Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag valt 100% ist för ynka 75% att gå.
Nåja, ge mig bara lite extra pass så blir jag nöjd.
Så fruktansvärt less.
Fan så less jag blir.
Nu har jag åkt på en urinvägsinfektion och käkar antibiotika som gör mig så förbannat trött.
Blää...
Och du din jävel, tack för att du förstör mitt liv.
Crazy mother fu...
Skaka rumpa hela kvällen/natten, efterfest på max och så fick man en och annan sak bevisat igår, haha ;)
Tack underbara Tanja, Susanne och Ingela för ett TOPPENKVÄLL!!
Repris, ja tack!
I'm not a perfect person
Once upon a time in May
Once upon a time in May
There was a girl who used to pray
She pressed her hands against her heart
And wished they wouldn’t be apart
She called the sky and then she cried
For him she’d throw away her pride
She then sat down and whispered softly
If you can hear me there up high
She whispered and then took the knife
Red drops began to kiss the floor
Once upon a time in May
There was a girl who liked to play
She pressed the knife against her heart
The floor became a piece of art
