Friska gänget!





Min älskling är hemma, nu sover jag gott om nätterna!
Hahahahahahaha



Ozzy tyckte också det var bra att Boki kom hem :)


Gossekatten

Ozzy är nog den gosigaste katten på denna jord.
Och löjligaste.


Bilden säger allt


Jag orkar fan inte!

Vissa dagar är helt åt helvete och jag vill bara lägga mig ner i ett dike och frysa ihjäl!
Jag vill inte kämpa längre, jag vill inte vara stark längre. Jag vill ge upp.

Självklart ger jag inte upp, jag är en envis jävel. Men ibland känns allt bara så hopplöst.

Nej, nu skiter jag i det här, jag ska sova.

Och ni små idoter som snackar och tror att ni känner mig- FAR ÅT HELVETE MED ER! Öppna inte käften och snacka skit om sånt ni inte vet ett piss om. Ta reda på fakta och lär känna människorna innan ni sätter igång!!

Då var helgen över!

Jag har haft helg torsdag och fredag. Jag ändrar om i mitt liv så jag får ha helg en gång i veckan.

Imorgon har jag måndag, med andra ord, jag ska jobba.
Är inte det minsta taggad...
Det enda jag vill, äh. Det vet ni redan.

Bye!

Kortfattad dag.

Antalet läsare har verkligen ökat på min blogg.
Vad beror det på?

Är det verkligen så intressant att läsa om hur mycket jag saknar Boki och hur mitt hjärta känns krossat?

Bloggen är mitt sätt att få "tjata av" mig, eftersom jag inte är den som är sådär jätte social av mig.
Men kul iallafall att se att ni finner mig intressant...

Idag har jag enbart jobbat, var dock över till grannen innan jobbet och snikte mig en kopp kaffe.
Har nyligen kommit hem, har bara hunnit ta en dusch och sitter nu och chattar med älsklingen.

Cheers.

Älskade hjärtat.

Att livet kan kännas så tomt och utan mening utan dig i min närhet.
Jag orkar verkligen inte vänta mer, jag vill ha dig hit nu!

Jag behöver dig, jag saknar dig, jag älskar dig.




Du gör mig till en bättre människa, en människa jag faktiskt tycker om själv.
Innan dig hatade jag det jag såg i spegeln och varje morgon var en kamp till att inte slå sönder spegelbilden.
Idag ler jag varje morgon och tycker om det jag ser i spegeln, för spegelbilden jag ser är det du föll för, det du älskar.

Kom hem, jag kan inte leva utan dig.


Det börjar bli...

...riktigt jävla jobbigt nu. Trodde inte att det gick att sakna honom mer, men för varje dag som går, så saknar jag honom mer och mer.
Just nu känner jag att jag skulle kunna göra vad som helst, bara för att se honom. Min älskling, detta är inte rättvist!
Jag är måttligt avundsjuk på par som får se varandra precis när dom vill, sova med varandra, kramas, pussas och mysa. Jag hoppas dom verkligen tar vara på det.
Samtidigt känner jag så mycket ilska inom mig, det känns så fel att någon annan bestämmer över när jag får se mitt hjärta. Men så är ju lagen, men ändå...
Det är riktigt tufft med distans, att bli tillsammans med någon som inte ens bor i Sverige är så otroligt jävla jobbigt, men jag vet att vi kommer klara denna gång precis som vi klarat alla andra gånger.
Som vi säger åt varandra när det känns som värst "we are strong, just like our love".

Snälla, rara kvinna på mig.verket: SKYNDA DIG!

Kattfan!

Jag blir tokig på Ozzy just nu! Han är helt galen, springer runt som en jubelidiot och jamar åt allt och kommer du nära han så klöser han dig.
Visst, han är mitt lilla hjärta, men just nu är han mer av en djävul.

När Boki kommer tillbaka, då är det en fyrbent liten krabat som ska bli av med sina bollar.

Annars är det jävulskt kallt ute, -29. Stackars bilen...
Imorn blir det jobb från 6:45 till 14. Efter det plocka upp Elin, handla på storheden och sen hem och korka upp.

Nu sova (förhoppningsvis).
Nighty night.

KALLT

Ikväll bjuder vi på -25,7.
Älsklingen åkte då hem i rätt tid.

Annars har jag precis kommit hem från jobbet.
Känndes rätt skönt att jobba igen, även om det kan vara rätt kaotiskt från och till.
Tycker dock synd om bilen som var tvungen att få sig en kallstart från jobbet, förbannat när man inte kan få en motorvärmarstolpe!

Sovit rätt dåligt förra natten, känns så otroligt tomt under täcket.
Ingen som håller om en och ingen som kliar en i håret.

Pratade med kvinnan på migrationsverket idag, förhoppningsvis skickas Bokis papper till ambassaden imorgon.
Sitter som och hoppas på att han är hemma slutet på nästa vecka eller början på veckan därefter.
Längre än så vill jag inte att han är borta, tycker att han redan varit borta för länge.

Nu ska jag ta mig lite kvällsfika och sen hopp i säng, jobb imorgon också.

Cheers.


Det tar sig.

Idag sattes det in nya blonda slingor i håret. Ett steg framåt att bli blondin igen.
Bild får ni kanske senare, om jag ids... Dom som är vän med mig på facebook ser en bild där.

Just nu sitter jag hemma med skallebank, nyligen kört med Elin som hjälpte mig att färga håret.
Vi hade måttligt skoj med hålen och pinnen, hahaha :) Och ej att förglömma, skurmoppen! Hahahaha...
Ja, vi är lite sjuka.

Jag hoppas att jag får sova inatt, imorgon blir det jobb. Som tur är börjar jag först 14, så blir det en tung natt så får jag sova ut på morgonen iallafall.

Och ihelg blir det lite kalasande här hemma, ledig helgen så ids inte sitta hemma och tråka, lika bra att umgås lite med folk istället, så vad bättre än en liten fest?

Önskar docl att du vore här... Saknar dig så mycket...

tankar

Senaste tiden har jag bloggat rätt mycket om mig och Boki och "skrytit" över hur bra allt är och om sanningen ska fram så är det faktiskt så som jag skriver.
Många tror säkert att jag överdriver och ljuger om det, men så är inte fallet.
När man hittat den rätta, så faller allt på plats automatiskt utan en massa tjaffs.

Flera gånger jag har funderat på varför jag blir inte irriterad när han tar fram grejer och sen inte plockar undan det osv. Du vet, sånt som har gjort mig irriterad i förra förhållanden. Att jag inte blir irriterad är ju väldigt bra, men det får mig att fundera vad som är skillnad nu från då.
Är det att när man vet att allt annat är bra, så struntar man i småsaker?
Man lägger energin på nåt annat? Man vill helt enkelt inte bråka?

Jag vill absolut inte bli arg på Boki och bråka med honom, jag vill inte att han ska se den sidan av mig. Jag har ju som ett ganska häftigt temperament (finnehumör), men med honom är det som att den temperamenten är helt bortblåst, som att den aldrig existerat.

Många andra "principer" jag haft tidigare är också bortblåsta. Jag skulle te.x aldrig gifta mig, aldrig ha barn och inte heller förlova mig. Bröllop och giftemål har i mina ögon tidigare varit onödigt och det kändes som att det bara orsakar en massa problem i framtiden. Barn ville jag inte ha av den anledningen att det ofta tar slut mellan föräldrar och jag vill inte att mina barn ska vara skilsmässobarn. Förlovning, nej, det ville jag inte heller eftersom jag inte ville bli "ringmärkt" igen.
Men idag. Jag planerar ett bröllop, Boki fixar förlovningsringarna nu när han är i Montis och barn har vi planerat att vi ska ha i framtiden. Tillochmed ett namn har vi kommit på om vi får en dotter.
Hur kan en människa ändra mig såhär? Hur kan en enskild individ få mig att ändra mina principer på ett enstaka månader? Missförstå mig inte, detta är allt nåt som jag idag vill, jag blir inte tvingad till detta. Jag bara funderar hur det kommer sig att just han är så speciell.

Tidigare relationer jag haft har enligt mig varit nåt som man måste kämpa dagligen i för att inte tjaffsa och bråka. Jag har sett fel i personen och vissa gånger stört mig på att ha den nära mig. Det har som alltid funnits "det där" som man inte tyckt om och som man vet att man inte kan förändra.
Boki däremot, har inget sånt. Det finns inget jag stör mig på, inget jag vill förändra och kämpa behövs inte heller. Det enda jag vill varje dag, är att lyckas få honom att förstå hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag älskar honom och behöver honom i mitt liv. Men aldrig kommer han förstå det, aldrig kommer jag finna dom rätta orden att säga eller dom rätta sakerna att göra för att få honom förstå.

En annan sak som också förändrats är det här med festande och utgång.
Tidigare har jag inte riktigt gillat att ha min respektive med mig när jag går på fest eller ska ut och dansa. Men i dagsläget är det inte lika kul utan mitt hjärta, det är inte samma sak längre. Är inte han med så känns det så ensamt, även om det kan vara fullproppat med folk jag känner. Självklart är det skönt ibland att vara ifrån varann, man måste få chansen att sakna varandra ibland, men jag tror att vårat förhållande är annorlunda på det viset att vi redan har fått sakna varandra så mycket i dom här 8 månader vi haft tillsammans. Hälften av tiden har vi varit ifrån varandra (inte i ett och samma svep, men sammanlagt). 4 månader är mycket att vara utan varandra i ett nytt förhållande. Men samtidigt tror jag att det är ju det som gjort oss så starka. Vi vet att vi inte sviker varandra för minsta lilla. Vi vet att vi väntar på varandra och litar på varandra när vi är ifrån varann. Det är en jäkligt skön känsla som jag inte har varit med om förut. Slippa oroa sig över att ens partner är otrogen eller nåt liknande. Att kunna lita på någon till 100% är en fantastisk känsla.

Nåt annat som också förändrat mig är att jag nu känner att det kan vara kul att klä upp sig och göra sin fin för sin partner och jag tror det beror på att man verkligen ser uppskattningen i det. Istället för att höra "varför har du gjort sådär, varför har du det där på dig" osv. får man höra "vad fin du är, det klär dig" osv. Bara komplimanger. Det lilla gör att det blir mera kul att göra sig fin. Jag är ju såndär, jag gör mig inte fin för min skull, jag gör det för sällskapets skull. Går jag på fest så vill jag ju självklart inte gå i huvtröja och mjukisbyxor eftersom jag vet att mitt sällskap inte riktigt uppskattar det även om dom vet att jag är som jag är.

Jag kan helt enkelt konstatera att Boki är en väldigt speciell person som gör mig till en bättre människa.
Han är mitt allt, den jag lever för och den jag älskar. Utan honom, är jag ingenting.



Inte nog med att hans personlighet är perfekt, han är jävulskt fin utanpå också.
Riktigt ögongodis ;)

Tråkig måndagkväll.

Hade tråkigt ikväll, slutade såhär:



Älskar hur jag fick till håret!


Planering.

Åh.
Idag har jag och sötaste Emilia planerat lite bröllop. Fick se första skissen om hur klänningen kommer se ut, så jävla vacker!
Inga bilder kommer läggas ut eftersom min blivande man inte får se den :)

Planeringen av dukningen är väl rätt klar, temafärgen måste jag och älsk dock disskutera. Tanken är att pärlorna i min klänning kommer vara i den färgen, samt brudtärnans klänning, Bokis slips och hans bestmans slips och självklart inslag av den färgen i dukningen också.

Festlokalen är väl i princip bestämt var det ska vara.
Maten... Nja, vet inte än vad vi ska äta, men nåt gott blir det iallafall.

Kanske borde komma på ett datum också, men måste först veta på ett ungefär vad kalaset kommer kosta så man har lite tid på sig att samla ihop pengar till allt.
Och kanske skriva en gästlista så man vet hur många som ev kommer?

Ett bröllop behöver inte vara dyrt.
Tanken är att 2 personer som älskar varann gifter sig och lovar varandra evig kärlek.

Där for han...

...och kvar blev jag.

Jag HATAR detta hattande fram och tillbaka, jag vill inte att han ska åka!!!
Det gör så ont, jag orkar inte med det här en gång till. Nu jävlar får det vara sista gången!

Skit helvete...

Djävulska hosta.

Inatt var inte en rolig natt, ska jag säga er.
Hostat som en galning, trodde lungorna skulle hostas ut och i andningen har jag låtit som Darth Vader.
Det hela slutade med att jag somnade kring 6-7 på morgonen och vaknade efter 13.

Och imorgon natt blir inte heller så rolig, det vet jag redan nu.
Blir att sova ensam igen då älsklingen måste åka iväg ingen och än så länge vet vi inte när han får återvända hem.
Jag hatar detta ovetande och väntande. Men jag får glädja mig åt att när han kommer tillbaka stannar han här för gott (förhoppningsvis).
Jag vill gärna hoppas och tänka positivt, men det där förbannade "tänk om" vill som inte lämna skallen.



Luuuuuuke, I am you're father!


Igår kväll.

Älsklingen var ute och ranta igår kväll vilket resulterade i att jag hade väldigt tråkigt.
Då kan det bli såhär:



Jag vet att sminkningen ser ut som att en 5-åring gjort det, men då kan jag lätt skylla på att ingen lärt mig att sminka, så skicka inga onödiga kommentarer, tack.

Och idag är ingen vanlig dag, för idag är det våran 8-månaders dag :)
Älskar dig, Boki <3


Jag säger då det!

Det går inte en enda dag utan att jag funderar på vad det är jag gjort som gör att jag förtjänar att ha det såhär bra, ha en underbar pojkvän, underbar familj och fantastiska vänner.

Jag vet att jag gjort många snesteg i mitt liv och inte alltid varit en "duktig flicka", men vad jag gjort som är så bra vet jag inte.
Men lyckligt lottad är jag!

Nu när jag är sjuk så tar min älskling hand om mig, kokar the, lagar middag (fast det gör han varje dag ändå), pysslar om mig och kommenderar mig att vila.
Det är en underlig känsla då nån tar hand om en. Jag är ju inte direkt bortskämd med sånt. Men samtidigt som det känns konstigt, känns det bra. Som att han verkligen vill att jag ska bli bättre och må bra. Inte bara skita i det, som dom flesta andra gör.

Jag har kommit fram till för längesen och än har jag inte blivit motbevisad, att svenska killar är jävligt egoistiska. Dock inte alla, men dom jag stött på.
Det känns som att dom spelar ett spel. Gör allt för att få kvinnan på fall, och när mannen börjar känna sig säker, då gör han mindre och mindre och tillslut ligger han med fötterna på bordet och pillar navelludd och glor fotboll.
Varför?

Nu blir det kaffe, see ya!


Host host...

Det är nog sant som Elin sa... Jag har tamigfan norrlands sämsta immunförsvar. Vet min kropp ens överhuvudtaget vad ett immunförsvar är?!

Sovit jävligt dåligt inatt, hostattacker hit och dit...
Pga sömnbrist är jag idag en citrusvagina (mao bitterfitta).

Stackars Boki och Ozzy...

Gnäll.

Åh. Nu börjar jag bli less.
Varit hemma hela veckan, läkaren misstänkte att jag hade bältros på gång så det var bara att stanna hemma och isolera sig så man inte smittar ner hela världen.
Inga utslag än, så bältros var det då inte!
Men nu då... Nu börjar Bokis förkylningen ge med sig, men då börjar jag bli sjuk. Hostar och har ingen ork alls. Jag vill verkligen inte stanna hemma från jobbet ännu fler dagar, nu vill jag till jobbet och få göra nåt om dagarna, se människor och naturligtvis tjäna lite kosing.

Har annars varit lite nere denna vecka.
En såkallad vän till mig, är inte längre min vän. Varför ha en vänskap som enbart baserar sig på dens villkor? Jag blev less på ditt utnyttjande, din ignorering av kontakt (iallafall då jag försöker) och som pricken över i:et får jag inte ditt nya telefonnummer. Så fuck it, så gör inte vänner. Hoppas att du fattar min pik då jag avslutade vänskapen mellan oss på facebook. Jag menar, hur ska jag annars visa mina känslor då jag inte kan ringa dig eller skicka sms. Skriver jag mejl så plockar du säkert bort den innan du ens läst den eftersom man aldrig får svar.
Falska vänner har jag haft nog med, idag undviker jag sånt. Så have a nice life.

Och det där positiva telefonsamtalet jag fick, visade sig att det kanske inte är så positivt trots allt. Men om kanske 2 veckor ungefär vet jag säkert.
Där också, varför säga en sak och sen 2 dagar efteråt ändra sig och säga nåt annat..? Snacka om att leka med folks känslor!

Nu har honey gjort käk, så det är väl lika bra att bänka sig framför tallriken och äta, även om aptiten inte existerar i min värld just nu...

Cheers.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0