.

Today is monday, vilket innebär början på en ny vecka.
Mitt störta problem för denna vecka är att hitta billigaste stället som byter min ruta.
Men jag kanske skippar det den här veckan.

Jag har även ett annat problem, ta tag i det här med att få hjälp för mig RLS. Hade tänkt ringa sjukan idag o få en jourtid dit, men då hade jag igen bil idag, så det fick vara.
Måste även vara till jobbet idag och lämna in min tidsrapport för denna månad, ska göra det direkt gubben kommer från sitt jobb.

Just nu sitter jag o väntar på finbesök, Linda o Ida. Dom skulle vara o käka på stan o sen ev. komma hit. Jag ides inte fara ut o käka eftersom jag precis hade ätit då Linda ringde. Då fick jag lite x-tra tid ppå mig att röja upp lite här hemma. Lägenheten vart som ett bombnedslag efter i fredags då jag packade i all stress.

Idag blir det köttfärssås o spagetti till middag.
Efter det tror jag att jag ska försöka orka designa om lite på bloggen. Litegrann iallafall.

For ju ut på krogen igår. Gick inte riktigt som planerat. Jag var nämligen (och jag överdriver inte nu) helt hysterisk med mina armar och ben. Min RLS var inte kul igår!
När vi kom till krogen så gick jag i beställde 2 öl, en till Linda o en till mig.
Vi satte oss ner, pratade en stund, sen säger killen i baren att vi sitter på ett reserverat bord o att vi skulle flytta på oss för dom som skulle sitta där kom just. Så vi flyttade på oss, men inte min öl som jag bara hunnit ta ca. 3 klunkar från.
Jag ställer mig upp, tar ölen i handen o helt plötsligt låg glaset sönder på golvet o en jävla massa öl överallt! Det är nämligen så att jag kan ibland inte hålla saker i mina händer när RLSen blir jättesvår.
Men det värsta av allt var att min Fars kompis stod just brevid mig när det hände.
"Det är lungt, Maria! Sörg inte! HAHAHAHAHA!!!!", sa han till mig samtidigt som jag fick en förnedrande klapp på axeln av han.

Men men, kvällen fortsätter ändå. Alla tror att jag måste ha nå tics eller liknande eftersom jag inte kunde sitta still. Jag var otroligt besvärad o det såg vissa. Några tyckte riktigt synd om mig, andra trodde jag var drogad, o andra trodde jag gjorde så bara för att få uppmärksamhet.
Och vad tror jag? Jo, att jag ALDRIG mer ska på krogen när min RLS är jättesvår. Never again.
Min kväll som jag sett fram emot blev en total besvikelse. I´m not happy.

Idag är det fredag, vilket innebär att vi åker till byn, igen.
Vi ska fira Postilas födelsedag ihelg eftersom hans mor åker till Egyten på söndag o inte är i Sverige när Postila fyller år. Men det är inte allt!
Jag ska snickra klart min fågelholk till stugan imorgon.
Jag ska på krogen med Linda imorgon.

Jag ser fram emot denna helg. Får väl hoppas att det inte är allt för dåligt väder imorgon så man kan vara ute vid stugan, istället för att sitta inne...
Om det inte regnar så ska jag nog leka pyroman också, bränna upp lite ris efter att dom har röjt där. Mycket roligt.

Nej, nu borde jag börja packa. Men jag är lite lat idag, mår inte så bra...

Varför ska det alltid vara så dyrt o handla där? Idag sprättade jag ca. 800kr dit. Okay, det var ju saker som jag var tvungen att köpa, o det hade blivit betydligt mkt dyrare att köpa det från en mack, men ändå! Jag är ingen jävla miljonär, men bil ska jag ändå ha. Dyrt med bil, men tur att jag slipper betala skatten o försäkringen iallafall.

Besiktningen har jag också ombokat till november. Så nu måste jag hitta billigaste stället att byta ruta på. DYRT!
Men men, bil ska man ha! Hoppas att den går igenom, att det inte är nåt annat tjorv med bilen. Det har jag varken ork, lust ett ekonomi till.

...men nog är min Bettan så fin ändå

Kom precis på att jag är ju på strejk. Hade helt glömt bort det.
Kanske kan man säga att jag inte är på strejk längre, det är ju bara att inse att Elin inte längre har tid att vara lite duktig som jag är, jag menar, hon har ju skola. Och vad jag har? Jo, inget alls.
Förutom min städmani.

Nu ska jag dammsuga, vika tvätt o tvätta sängkläder!

Gah, jag måste fylla på mobilen, men då vill inte min internetbank funka! Jätteskoj. Verkligen!

Tänk att sånahär små saker helt plötsligt blir jordens undergång, bara för att man inte får sova. Shit, livet blir hårdare utan sömn.
Nåja, allt ska tas med en nypa salt. Kanske är det så att ödet inte vill att jag ska fylla på mobilen för att nån annan stackare i Sverige försöker göra det, men knappar in fel telenr. och skriver in mitt istället. Tänk om det skulle kunna hända!

Nej, nu ska jag poppa popcorn, om vi har några, o dra på en film.
Romantisk komedi, kan det vara nåt att se?

"Idag är den internationella knäppskalledagen.
Skicka detta jobbiga meddelande till en störd kompis, precis som jag gjorde.
Jag bryr mig inte om ifall du slickar på fönster, åker med en speciell buss eller okontrollerat kissar på dig.
Du sprider solsken runt dig, du är helt jävla speciell!
Dagen meddelande är:
Liver är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le."
Skicka detta meddelande till alla du tycker om och inte vill förlora under 2009, även mig."

Jag måste erkänna att det känns kul att få sånahär sms. Men jag är själv så tråkig så jag skickar aldrig vidare dessa. Men vissa kedje-sms/mejl kan jag bli riktigt skogstokig på. Som te.x "om du inte skickar detta till minst 15 personer inom 10 minuter kommer något hemskt att hända!"
Yeah, sure! Jag har (nästan) aldrig skickat vidare ett sånt sms/mejl och inte har det hänt nåt hemskt då.
"Skicka detta till minst 5 personer inom 10 minuter och den du är kär i kommer att kyssa dig ikväll."
Inte fan har han kysst mig än heller! ;)
Nej, det är bara att inse att dessa kedje-sms är något som te.x Telia har kommit på så dom tjänar pengar på att lättlurade idioter faktiskt tror på detta svammel, och skickar dessa sms tusen gånger om dagen.
Tur för mig att jag inte är lättlurad, och att jag har gratis sms!

Vi satt och spelade kort i köket nyss. Jag "råkade" klösa bort en skorpa från min panna. Plötsligt kände jag hur det började kittlas på pannan. Jo, det är helt sant!
...jag blödde. Som en gris. Nästan iallafall, jag vet inte riktigt hur en gris blöder. Men det rann blod, så jag torkade bort deet. Så duktig var jag!

Har varit på stan en snabbis idag också, med Emilia. Brände upp mitt presentkort på H&M. Mycket trevligt.
Köpte också en present till Postila som fyller år nästa vecka. Men ska ännu köpa 2 andra saker när lönen kommer.

Har även haft Ronny & Ragge maraton idag. På nåt sätt så var dom roligare när man var yngre, du vet, när det gick på TV. Nu skrattade jag faktiskt inte en enda gång. Men vi har ännu en skiva kvar att se, så lika o se den ikväll.

"-Näe fan, Ronny! Nu drar vi till grannkommun, där är pöken kåta, fan!"

Jo, jag åker till Pajala idag. Har väl ingen större lust, men har lovat Gubben att hjälpa till i stugan.
Hittade hur man lägger upp videolipp, så la upp 3 st. åt er så ni har nå vettigt att göra under helgen.

Fick en jäkla chock, från 1 person som läst min blogg, är det nu 110 st! Är väldigt, otroligt nyfiken på att veta vilka ni är!
Skicka en kommentar o säg vilka ni är :)

 

Som ni kanske ser så har min blogg ändrat sitt utseende helt plötsligt. En liten mupp med namnet Robert hjälpte mig. Jag pekade, han lydde min order och så vips så var det ett nytt utseende.
Men det är mkt som ska ändras, men nu vet jag iallafall på ett ungefär hur man gör.

Bakade en silviakaka idag. Den blev god. Den ska muppen Robert ta med till hans jobb imorgon så kommungubbarna får ännu större magar. Förlåt till er som tog illa upp, men ni vet hur det är med fördommar.

 Detta är ett mönster som förekommer mkt hos oss. Sängkläderna, hallmattan och kökshanduken.

 Tygrosorna i sovrummet i ett desperat försök till att skapa romantik. Men men fan behöver romantik?!

 Måste vara den hårigaste kaktusen på denna jord.

Bara för att Elin inte är lika duktig som mig på att städa, så har hon gjort ett patetiskt försök till att skälla ut mig idag enbart för att min städmani är tillbaka efter nån dag som arb.lös. Hennes mani har tydligen inte kommit än.
Så nu går Elin runt med ångest i sin lilla lägenhet i Kiruna. Ångest över att inte vara sämre än mig.
Så nu går jag i strejk. Denna vecka kommer jag inte städa nåt! Bara så att lilla Elin ska må bättre.

Jag kan också vara snäll, när jag vill...

Nu är det min fjärde dag som arbetslös. Och gissa vad? -Jo, städmanin är tillbaka. Har städat sen typ halv 10 imorse och nu är klockan 15,40 o jag är precis klar. Jojo, jag har ju haft pauser, men ändå! Så jävla stor lägenhet har vi inte! Och ändå är jag inte klar.

Detta har jag gjort idag:
-Dammtorkar tv-rummet, hallen, alla lister, köket, toan och sovrummet.
-Dammsugit soffan, vilket inte är det lättaste!
-Dammsugit alla golv, vi har många.
-Skurat alla golv, lika många som jag dammsög.
-Städat toaletten, nu kanske svinbakterierna är borta?
-Haft på RixFM sen morgonen.
-Lagat baconmacka och varm choklad till frukost/lunch/mellanmål. Jag blandar måltider till en o samma så slipper man äta fler gånger under dagen.
-Lekt farmare på FarmVille, jätte spännande.
-Blivit speedad på energidricka.

Mina planer för morgondagen:
-Gå igenom min garderob, alltid lika kul o se vilka kläder som krympt i tvätten.
-Städa min garderob, dammsuga o dammtorka. Kanske på tiden?
-Gå igenom Gubbens garderob, den ser ut som ett bombnedslag.
-Städa hans garderob, dammsuga o dammtorka. Kan också vara på tiden.
-Torka köksluckorna.
-Torka garderobsdörrarna.
-Laga mat.
-Tvätta kläder, kan vara skönt att slippa vända in och ut på underkläderna ibland.

Hur mkt av detta tror ni blir gjort? ...det återstår att se imorgon.
En spännande uppdatering av mitt arbetslösa liv kommer nångång i framtiden då jag har tid. Jag är ju väldigt, hemskt upptagen nu när jag är arbetslös.

Då har mna bokat en besiktning till min såkallade bil idag. Jag hoppas att den går igenom, men jag tror inte det. har nämligen en jättefin spricka i rutan just vid synfältet. Trevligt värre.
det var väl intressant?

Ska åka snart iväg o tvätta gubbens bil medan han fixar min bil. Sedan ska min bil också få sig en liten tvätt. tror att det snart kryper inne i den, den är som måttligt bajsig.

Bara för att minska min manlighet i detta blogginlägg så måste jag tillägga lite fjortissnack så jag blir mer kvinnlig.
 

**fNiZz, PöZz,  kjamiZZ*** Thihi**

Kom precis hem från jobbet, hade min sista dag. Det blöev kramkalas när jag skulle fara.

Egentligen borde jag hoppa i duschen o göra mig klar inför att åka till Pajala, men känner att jag behöver en powenap först. Men så mkt till powernap blir det ju självklart inte då man har det där förbaskade RLS dygnet runt! Hoppas bara på att killen på RLS förbundet kan fixa en speciallist till mig som tar mig på allvar. Fan, jag börjar bli psykiskt störd av att aldrig få sova ordentligt...

Idag blir mitt nästsista arb.pass. Skojigt värre (ja, jag är ironisk!)

Blev brunett igår. Fast dom röda ränderna sitter i ändå, men det gör inget. Såg mindre "fejkat" ut. Ikväll eller imorgon så blir det o sätta blonda slingor. Najs bajs.

Näh, halleluja, Gud är en kvinna!

Det känns precis som att man lever i en gummibåt just nu. Allt är upp och ner, ingen ro har man i kroppen.
Och en gummibåt är inte säker att vara i då den ebart är i en älv bland alla forsar och stenar.
Hoff, hur ska detta sluta? Jag behöver komma bort härifrån, bort från Luleå. Om så bara för en helg. Jag tänker, om jag kommer bort härifrån så kommer jag bort från alla problem. Dom kanske stannar hemma? ...efter vidare eftertanke insåg jag hur dumt det där lät.
Men allvarligt, jag måste på nå vis koppla bort allt stress som finns runt om kring en. Annars slutar det inte bra...
Nåja, om en vecka blir det att åka till Pajala. Kan vara på tiden, har inte varit där sen det var marknad där.
Ska till Eldfestivalen med Linda, det kanske gör att man kopplar bort allt. Hon har en tendens till att få en att rycka i kragen. Det är bra, såna vänner behöver man.

Nej, nu är jag helt slut. Mina fötter värker som tusan, har jobbat ikväll...
Upp kl. 6,15 imorgon. Hur fan ska man orka?! 

Tänk om livet hade varit så enkelt som man trodde att det skulle vara.
När du var 16 år så längtade du efter att vara myndig och ha ett eget liv. Du skulle göra precis det du ville.
Men så är ju 18-års dagen här och du inser att du nu är vuxen, måste fatta dina egna beslut som inte alltid är så lätta beslut. Du måste skaffa fram pengar, vilket innebär att du måste skaffa ett jobb, vilket innebär att du måste ha en utbildning.

Jag flyttade hemmifrån som 15-åring till Pajala. Började gymnasiet, hade egen lägenhet och eget ansvar över skolan. Inga föräldrar som hade ögon i nacken. Jag gjorde det jag ville. Skokade, rökte, hade pojkvän osv... Men sanningen kom ikapp mig. Det funkade inte att leva så. Sista året på gymnasiet, då killen flyttade till Boden, täntke jag:
-" Fan, jag har mkt att komma ikapp om jag ska ha en utbildning och komma bort från denna håla."

Jag tog mig i kragen och blev en pluggis. Pluggade dagar som nätter. Allt var inlämnat i god tid. Tog åt mig extra kurser. 
När dom sista veckorna började närma sig var det dags att söka jobb. Skickade in allt jag hade till chefen på Sunderby Sjukhus. Där skulle jag jobba, det var min dröm och den drömmen skulle bli verklighet! Tyvärr så hade jag missat dagen då allt skulle vara inskickat, trodde loppet var kört. Men jag gav inte upp. Jag ringde och frågade om jag ändå fick skicka in mina papper, det gick bra. Men för säkerthets skull skickade jag även alla papper till Bodens Kommun, det var nämligen dit jag skulle flytta. Till killen. 
Några dagar gick och mina klasskompisar hade alla fått jobb. Utom jag.
-"Fan, jag blir arbetslös.", så löd mina tankar.

Men så får jag ett samtal, det var Bodens Kommun som ringde. Dom ville ha mig till en intervju. Jag hoppade på första bästa buss till Boden, for på intervjun. När jag knallade hemmåt så ringer Sunderbyn, dom ville ha mig till avd. 31. Jag grät av lycka! Nu hade jag 2 arbetsplaster som ville ha mig. MIG! Jag som är så värdelös. Tackade nej till kommunen, och började på sunderbyn. Gick min intro innan examen på ortopedavd. då jag redan var klar med alla skoluppgifter.

På examensdagen blev allt verklighet. Stolta släktningar, vänner och bekanta  kom till kyrkan. Min klass gick upp, längst fram i kyrkan stod vi. Glada och ivriga över att få våra betyg. Inte ett enda IG hade jag, vilken lycka. Jag hade klarat det. Jag hade en utbildning. Jag var undersköterska på Sunderby Sjukhus!
Dagen efter bar det av, på riktigt.

Nu var jag vuxen, hade ett eget liv, en egen familj, en egen lägenhet som delades med världens bästa människa, ett eget jobb. Allt var mitt! Men än var inte oron över. Jag hade kvar körkortet, hade kuggat på teorin, men klarade andra gången. Nu var det uppkörningen. Oroade mig hela tiden, jag hade ju aldrig tid att övningsköra. Men jag tog en chansning och bokade tid. Kuggade. Tänkte ge upp allt som hade med körkort att göra. Jag orkade inte! Men jag gjorde ett nytt försök. När min period på Sunderbyn tog slut så åkte jag till min far. Bokade uppkörningen och övningskörde som en tok! Och vad tror ni hände på uppkörningsdagen? JAG FICK KORTET! Jag, som knappt kört nå bil alls. Nu var jag verkligen vuxen.
Men när man nu har ett körkort så vill man ju också ha bil. Letade på blocket, hittade en fin Volvo 740. Det blev min första bil.
I samma veva fick jag börja springvikariera på sunderby sjukhus och åt bodens kommun. Jag jobbade och slet som en tok, bara för att få pengar så man kunde betala av alla räkningar. Jag var ju vuxen nu och som vuxen kommer det en massa ansvar som man inte tänker på som 16-åring.

Ett år gick och vi flyttade till Luleå. Då började mitt helvete. Fick inget jobb, kände inga i hela stan. Jag var ensam. Karln min jobbade 7-16 och var trött när han kom hem. Jag mådde skitdåligt. Jag lånade pengar, snyltade på andra, levde på andra. Ett rent helvete. Men jag var ju vuxen. Var det verkligen detta jag drömt om? Månaderna gick, sprang på intervju efter intervju. Fick inget jobb. Hamnade nästan i nåt som kan kallas depresion. Fick städmani. Satt inne i lägenheten 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och städade och lagade mat. Kände att mitt liv var meningslöst. Varför skulle jag leva?
Sommaren började närma sig och jag fick jobb! 3 månaders jobb på ett demensboende. Min lycka var räddad! Äntligen hade jag fått mitt liv tillbaka. Men efter 11 månaders arbetslöshet fanns det inte mkt pengar kvar, bara en massa skulder. Så nu har jag det på mina axlar, betala av alla skulder. Och vad händer om 2 veckor då min sommarperiod är slut? Blir jag arbetslös igen och hamnar i ett nytt helvete?

Nej, fantasi är drömmar. Drömmar som mest troligt aldrig kommer att slå in. Du får aldrig leva ett liv som du drömt om, du slipper aldrig denna oro och stress.
"Hur ska jag klara detta?"
"Vad händer sen?"
"Får jag nå mera jobb?"

Önskar jag vore 16 år igen...